Det var ungefär ett år sen sist som den klassiska tennismatchen mellan Jimmy och mig själv spelades. Nu var det återigen dax att damma av tennisracketet och snöra på sig skorna. På andra sidan nätet stod tennisesset Joal Nilsson pga att Jimmy inte lyckats kvala sig in på tennistouren (han svarade inte i telefonen). Efter några minuters uppvärmning och bollande så var det äntligen dax att börja matchen på den asfalterade Wimbledonbanan.
Jag kände hur nervositen strömmade genom hela kroppen när Joal svingar racketet och servar. Detta syntes också i spelet då Joal dominerar den första delen av setet. Han går också till en klar och rättvis ledning med 5-1 i första set. Sedan får jag in den rätta känslan och den kommande vändningen påminner mig om fjolårets match med känsliga handleder och riktigt vassa servar. Efter fyra raka game är det utjämnat 5-5 i detta första set. Joal känner att det är på tiden att ta kommandot och vinner följande game. Jag vinner själv nästa game och första set går följaktligen till tie-break. Där visar Joal prov på riktigt bra spel och får in en superserve och matchens första serve-ess är ett faktum. Med detta får han ett psykiskt övertag och tar hem tie-breaket med 7-2.
Inför andra set måste jag vara med på tårna från början. Detta hjälpte mina gamla handbollsskor till med då halva sulan saknas längst framme vid tårna. Perfekt tänkte jag och vann också första game. Därefter tar Joal över och i andra set är det klasskillnad oss emellan. Han vinner praktiskt taget allt och dom viktiga bollarna har jag inte en suck i vädret att vara med på. Jag ska vara ärlig och erkänna att det bara fanns en spelare på centrecourten i andra set och det var inte jag. All ära till Joal som vann midnattssolsmatchen med 2-0 i set. Setsiffrorna skrevs till 7-6, 6-1.
Åskådarantal: 582 hungriga myggor.
/ Sundberg
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Anledningen att jag inte svarade i telefonen var för att jag skulle upp klockan 04:00, men vi får göra upp du och jag sen :D
SvaraRadera